Joan Miró och Tor Arne | EMMA – Esbo moderna konstmuseum

EMMA – Esbo moderna konstmuseum

EMMA – Esbo moderna konstmuseum är ett av de största museerna i Finland.

Joan Miró och Tor Arne

03.03.2011

 

Pressmeddelande
3.3.2011
 
 
Joan Miró
4.3–12.6.2011
 
EMMAs utställning med Joan Miró fokuserar på Mirós skulpturer från 1949–1981. Vid sidan av 33 skulpturer presenteras sammanlagt 64 målningar, teckningar och grafikblad med anknytning till skulpturernas formspråk. 
 
Den katalanske konstnären Joan Miró (1893–1983) odlar i sina abstrakt surrealistiska målningar och skulpturer ett dråpligt formspråk som är lätt att ta till sig. Formspråket, materialen och stämningen i verken vittnar om en stark livslust, sinnlighet, frodig erotik och humor, men i bakgrunden skymtar också Mirós pessimistiska sida, som lyfts fram mer sällan. Han säger själv att humorn i verken uppstår ofrivilligt då han försöker fly undan den tragiska, och krävande sidan i sitt temperament. 
 
Skulpturen blev en central del av Mirós konstutövning från 1940-talet då han gjorde en serie kvinno- och fågelmotiv i litet format. Samma motiv växte till sig i storlek under 1960–1970-talen då Mirós skulpturproduktion ökade med ca 300 arbeten. Skulpturen erbjöd Miró mer omfattande möjligheter till experiment med material och i fråga om uttrycket upplevde han skulpturen som en mer befriande konstform än målarkonsten. Viktiga impulser till skulpturen var också viljan att komma ut ur ateljén och göra konst för offentliga utrymmen. Han gjorde vandringar på familjens lantegendom i Montroig i Katalonien och i bergen i Palma för att finna motiv för sina skulpturer. I hans stora ateljé på Palma de Mallorca som blev färdig 1956 fanns gott om utrymme för föremål och naturinslag som han samlade under sina utflykter och som levde vidare i Mirós skulpturer: en läst kunde hänvisa till en fot eller fågelvingar, en klädgalge blev ett huvud.  
 
Miró arbetade länge med skulpturerna för att föremålen skulle hinna ”samtala” med varandra innan de valdes till en enskild skulptur. Viktigast var den kreativa processen, ögonblicket då verket blir till. Miró var inte så intresserad av finputsning eller finjustering av teknikerna utan lämnade det slutliga genomförandet till sina assistenter och gjutare, som han hade fullt förtroende för. Han var också inspirerad av de överraskande resultat som bronsgjutning och keramikbränning kunde ge.    
 
På 1960-talet gjorde Miró en mängd offentliga skulpturer. Utöver att ”solen, vinden, regnet och dammet bara gjorde skulpturerna bättre” ville Miró att konsten skulle vara tillgänglig för människorna. Samma människonära filosofi gick också igen i Mirós grafiska produktion.
 
Mirós konstnärliga produktion är en av vår tids största och mest omfattande och inkluderar oljemålningar, skulpturer, keramik, teckningar, kollage, konsttextiler och grafik. Mirós produktivitet påverkades i mycket av att han inte väntade på inspiration utan satte igång, och bilden i sina olika former uppstod under arbetets gång. Till effektiviteten bidrog också hans punktliga livsstil.
 
Verk till utställningen har lånats ut av Galerie Lelong, Paris, Fundació Pilar i Joan Miró a Mallorca, Moderna Museet, Stockholm, Sara Hildéns konstmuseum, Tammerfors och Didrichsens konstmuseum, Helsingfors samt flera privata samlingar i Finland.
 
Till utställningen hänför sig en trespråkig (finska, svenska, engelska) utställningspublikation.    
 
Miró och finsk fantasi
 
EMMA har i samband med internationella utställningar tagit med också en finländsk synvinkel, t.ex. Monet och finländska impressioner eller Afrikas kraft och finländarna. Miró och finsk fantasi fortsätter på samma linje.
 
Utställningens konstnärer
 
Ole Kandelin 1920-1947
Ernst Mether-Borgström 1917-1996
Rolf Sandqvist 1919-1994
Max Salmi 1931-1995
Kauko Lehtinen f. 1925
Antti Vuori f. 1935
Kari Huhtamo f. 1943
 
 
På utställningen visas ca 30 målningar, skulpturer, grafikblad och teckningar. De finländska konstnärernas och Mirós inflytande undersöks med utgångspunkt i olika perioder och stilar. Miró var och är för sina samtida och för nya generationer en inspiration och en vägvisare, som stora konstnärer överlag. Konstnärerna i utställningen Miró och finsk fantasi har skapat en egen personlig bildvärld, men samtidigt finns det i deras konst drag som är besläktade med Mirós fascinerande och fantasirika konst.
 
Den äldre generationens konstnärer Ole Kandelin, Ernst Mether-Borgström och Rolf Sandqvist anknyter till efterkrigstidens modernistiska strävanden då man sökte efter ett nytt, abstrakt uttryck i konsten. Det som förenar dem med Mirós konst är bl.a. leken med organiska, abstrakta former och mångtydiga figurer.
 
Mirós förfinade surrealism, de hemlighetsfulla tecknen och symbolerna, tilltalade också Max Salmi, som ingick i Åboskolans surrealistiska tradition. Hos honom syns Mirós inflytande bl.a. i människofigurerna med sin strävan efter ett barnsligt uttryck. Liksom Miró ville både Ole Kandelin och Max Salmi i sin konst utnyttja också det undermedvetna, ”automatiska” arbetssätt som betonades av surrealisterna.
 
I Kauko Lehtinens verk från 1960-talet syns själsfrändskapen i attityden till konstskapandet, det spontana betonandet av den kreativa processen och även i de spontana, starka linjerna och färgerna. Mirós skulpturkonst besitter en fantasins flykt, och samma lek- och upptäckarglädje går igen också i Antti Vuoris färgstarka skulpturer. Som reminiscenser av Mirós biomorfa figurer förvandlas även hårda material som järn och stål i Kari Huhtamos händer till organiska, sensuella former.
 
Konsten är gränslös, och influenserna är aldrig entydiga eller absoluta. Utställningen Miró och finsk fantasi öppnar en annorlunda väg till Mirós värld.
   
Tor Arne
4.3–12.6.2011
 
EMMA har nöjet att vid sidan av Miró presentera konst av finländaren Tor Arne (f. 1934). Den retrospektiva utställningen, sammanställd av kritiker Timo Valjakka, består av ca 30 oljemålningar, akvareller och pasteller från 1978–2010. Utställningen är den hittills största mönstringen av Arnes konst.
 
Arne är en av sin generations mest betydande målare, en ”konstnär för konstnärer” som värderas högt bland experterna. Han studerade vid Fria konstskolan på 1950-talet för Sam Vanni och Unto Pusa. Efter sin examen gjorde han en långvarig insats som lärare (1962–88) och rektor (1966–88) vid Fria konstskolan.
 
Arnes målningar har karakteriserats med begrepp som klara, absoluta och djupa. Trots att utgångspunkten för dem är naturupplevelser och minnen som är bekanta för alla, är de inte beskrivande. De är självständiga verk som placerar sig i gränslandet mellan föreställande och abstrakt och som endast föreställer sig själva. Det är viktigt för Arne att målningarna innehåller någonting levande.
 
Arnes målningar är samtidigt lågmälda och starka emotionella upplevelser som har skapats med rent visuella medel. Ett centalt element i hans konst är det gediget måleriska som ger mycket rum för färger och ljus. Hans målningar saknar namn, tid och rum: han vill inte påverka mötet mellan åskådaren och målningen. ”Jag skulle bara vilja väcka glädje”, säger han.
 
Till utställningen hänför sig en tvåspråkig (finska, engelska) konstbok om Tor Arne. Boken är utgiven av Parvs Publishing och EMMA. Redaktör är Timo Valjakka.
 
Program våren 2011
 
EMMAs program inleds med årets ryggsäcksresa. Låna ryggsäckar gratis vid informationsdisken. Ryggsäckarna innehåller uppgifter som lockar barnen att bekanta sig med huset och dess intressanta innehåll.
 
Vårens program är färgat av ett färg- och cirkustema med influens av Joan Miró. Programmet börjar med Tarinoita punaisesta (berättelser om rött),föreställningar 5–6.3 i Saastamoinenstiftelsens konstsamling där publiken till priset av en inträdesbiljett får delta i berättelseteater. Barnfamiljernas traditionella vinterevenemang Konstfeernas cirkus 25–27.3 inbjuder till cirkusnöjen i sällskap med Circus Helsinki, Teatteri Ilmi Ös upplevelseautomat, Puhuva Kone och Elastinen samt Tarrataikuri, Sjukhusclownerna och ponnyer.
 
Vårens handlednings-, verkstads- och inbjudningsprogram lockar unga och gamla från barn till mor- och farföräldrar att få ut mer ur Miró med hjälp av t.ex. gympa, mosaikcirkus och ett guidehäfte. På föreläsningar får besökarna med hjälp av bildkonstnärerna fördjupa sig i surrealismen, fantasifulla material och möta 2010 års unga konstnär Anna Tuori.
 
I Saastamoinenstiftelsens konstsamling kan besökarna fortfarande fördjupa sig i bildkonstnären, författaren Hannu Väisänens berättelser med hjälp av ljudguiden Koiran ja Suden välissä samt på Oikotie-rutterna bekanta sig med olika synvinklar på verken i samlingen. Synvinklar presenteras av bl.a. författaren Sinikka Nopola, 2010 års flyktingkvinna Nasima Razmyar och rap-artisten Signmark och många andra intressanta personer. Oikotie-rutterna har betjänat besökarna i EMMA redan i två år och fortsättning följer.
 
På sommaren erbjuds barnen åter möjlighet till dagsläger i WeeGee under sex veckor. Temat är i år berättelser och i veckan ingår mångsidigt program och trevliga överraskningar. Det utlovas pyssel i slottet, att bygga en väggklocka, att bekanta sig med olika kulturer och en medeltida picknick.Det viktigaste är känslan av gemenskap och att lyckas.
 
 
Upplysningar om utställningarna:
museidirektör Markku Valkonen, tfn 09 8165 7519
intendent Päivi Talasmaa, tfn 09 8165 7513
forskare Hannele Savelainen, tfn 09 8165 7546
Upplysningar om programmet:
konstpedagogik- och servicechef Nana Salin, tfn 09 8165 7538